Drömmen om Dödsstjärnan fick sig en törn

Om du inte är prenumerant på vårt nyhetsbrev har du förmodligen gjort andra dåliga livsval också. Du har nämligen missat de senaste veckornas känslomässiga berg- och dalbana och dessutom världens bästa nyhetsbrev. Men eftersom vi är barmhärtiga kommer här en sammanfattning av hur vi nästan erövrade världen, men i stället bara hamnade ännu djupare i skulder och nu måste sälja fler vansinnigt suveräna hörlurar med bullerdämpning (och suveränt vansinniga högtalare).

Eftersom vi är ett bolag som tror på radikal ärlighet berättar vi nu öppet hur vi klantade oss.

Steg 1: Den stora planen

Under hela företagets existens har vi lovat att Valcos vinster går till tre saker. Öl, underhållsbidrag och att bygga Dödsstjärnan. Många av er trodde att det var ett skämt. Vi skämtar inte om sånt.

K-butiksappen visar att pengarna har gått dit de lovades gå. Till er utlänningar och S-butiks-kunder som undrar: K-butiksappen gav vid årets slut en sån där fin statistik över vad man hunnit köpa under året:

Nå, hur som helst. Dödsstjärnan har varit på ritbordet, och vid årsskiftet hittade vi en dansk tillverkare som lovade att kunna leverera en äkta Dödsstjärna till oss. Enligt säljaren är apparaten ”enorm”, har en ”superlaser” och innehåller över 4000 fungerande delar.

Julförsäljningen och släppet av VMK25.2 gick så bra att vi började känna att nu, äntligen, får vi det där världsförintande vapnet vi drömt om så länge.

 Vi tömde företagets kassakista, sålde kontorets kaffebryggare och tog ett ansvarslöst stort lån från banken. Planen var vattentät. Vilken bankdirektör vågar komma och kräva in sina fordringar när vi har en fullt funktionsduglig, planetförintande stridsstation? Ingen.

Vi hade redan förberett oss för en strategiförändring. Planen var att sluta med det här slitsamma hörlurspostandet och fjäskandet i kundtjänst. Tanken var att gå över till en ny affärsmodell. Den skulle bygga på skräck, disciplin och människors ovillkorliga lydnad. Vi höll redan på att göra en lista där kunderna skulle delas in i adel och allmoge. En delägare planerade redan att starta sin egen sexsekt. 

Den bistra verkligheten

Så kom den efterlängtade dagen. Dödsstjärnan kom till slut och vi stod allihop ute och tog emot den. Raimo hade tagit på sig en mantel och Jani hade en champagneflaska redo att krossas mot skrovsidan. 

Första varningstecknet var lådans storlek. Den var inte planetstor, utan fick plats på en truckpall. Vi tänkte fortfarande positivt. Kanske är det här dansk toppformgivning. Paketet innehåller säkert bara fjärrstyrningen och själva Dödsstjärnan ligger förstås i omloppsbana.

Vi öppnade lådan. Där fanns varken hypermateria eller superlaser.

Där fanns plast. Tusentals och tusentals små grå plastbitar i påsar. Vem i helvete luras och säljer en Dödsstjärna och i paketet finns bara små bitar?

Vi har blivit blåsta.

Den där danska lurendrejaren går inte längre att nå, och ett ställe som ”Billund” finns väl knappast ens. Hela namnet låter ändå påhittat. Det här världsförintande vapnet som skulle kvitta skulderna och erövra galaxer var någon barnleksak. Med det här ska vi alltså kuva mänskligheten? Det här dödar ingen, om man inte sätter bitarna i halsen eller lämnar dem på golvet i ett mörkt rum och trampar på dem.

HUR KAN DET HÄR KOSTA SÅ HÄR MYCKET?! Det gick åt alla våra pengar, egna och lånade, som vi hann stoppa undan under de här sju åren. En låda med några jävla plastbitar kostar lika mycket som en riktig Dödsstjärna!? Nu fattar vi också varför Trump ville ha Grönland för sig själv. Han hade säkert också gått på samma blåsning och beställt en Dödsstjärna. Vi har alltid älskat danskar (och vi gör det fortfarande), men just därför svider den här luren så mycket.

Förnedring och bönande

Läget är nu att vi är skyldiga banken ungefär som en liten stats årsbudget, och vi har inte de pengarna. Vi trodde att vi skulle betala tillbaka lånet med lasertorn. Nu ser det ut som att den enda inkomstkällan är ni igen, våra kära kunder.

Vi måste alltså tyvärr ställa in planerna på världsherravälde och diktatur. Det var ju bara sån där lekfull marknadsföringshumor. Ni känner ju oss, alltid på skämt. Heh heh. Inte skulle vi väl kuva någon på det sättet.

Nu är det allvar. Om vi inte får ordning på penningflödet direkt tar banken allt ifrån oss. Så vi ber er ödmjukast att köpa hörlurar. De är faktiskt bra, till skillnad från vårt omdöme.

Var med i utlottningen

Vi försökte klaga, men eftersom Raimo redan hann slita upp påsarna i raseri och bita i en bit är returrätten borta.

Eftersom den här högen plast bara påminner oss om vår egen dumhet och en massiv skuld vill vi inte se på den en sekund.

Därför lottar vi ut den här ”Dödsstjärnan” bland alla nyhetsbrevsprenumeranter.

Ja, du läste rätt. Någon lycklig får hem detta monument över vår godtrogenhet. Den är fin och dyr. Att bygga den tar förmodligen ditt förstånd, men det är ändå ett bättre öde än vårt.

Var med i utlottningen och rädda oss från konkurs genom att köpa något samtidigt.

Ps. Drömmen lever ännu. Den här motgången är bara ett litet fartgupp. Vi jobbar dag och natt tills alla har Valco på öronen (eller i alla fall har gett oss sina pengar). Och när den dagen kommer har vi äntligen råd med det där riktiga supervapnet.