Valcos stora hörlursodyssé 2019!

Låter det som en pompös rubrik? Japp, precis så pompöst är det här projektet också.

Men vi börjar från början av året, när jag hoppade med i den här rattlösa och bromslösa rattkälken. 

Vem ”jag”? Ta det lugnt, namedroppningar kommer senare, så det skrämmer den vekare och får finländaren att skämmas.

Jag fattade i början av året att jag behövde schyssta brusreducerande hörlurar för resan, och se där, Facebook-algoritmen läste mina alfavågor och tryckte upp en Valco-annons samma sekund, där de försökte sälja mig (eller håna mig rakt i ansiktet, jag är fortfarande inte säker) Pulasorsia och Sorsia eller nåt annat märkligt hörlurskrams.

Så jag skickade direkt ett mejl till killarna, presenterade mig artigt och bad om chansen att provköra deras lurar och skriva min upplysta feedback om prylarna.

(En sån där snabb parentes och lite kontext här innan vi går vidare: jag förhåller mig rätt passionerat till hörlurar och min förståelse för dem är ganska djup)

Jag lyssnade på dem och misshandlade dem ett tag, plockade isär dem och kollade vad de egentligen gått och ätit, och efter det liksom lite sådär berömde jag genom att såga de nuvarande modellerna: för priset helt okej, men en chockerande mängd potential går till spillo.

Motfeedbacken i Valco-stil var att: 

””Nå, designa för f*n bättre själv då, så tar vi in dem till försäljning...”

Tja, det behövdes inte mer hets. Snart märkte jag att jag satt på killarnas kontor, drack öl och ritade en kyrkbåt på en blädderblockstavla. Därifrån började receptet på riktigt bra hörlurar sakta ta form tillsammans med ett par ingenjörskillar. 

Nu är det väl ett bra läge att presentera mig och droppa några namn

Jag heter Jasse ”Jazmanaut” Kesti och jag är audiofil.

Jag har jobbat med ljud professionellt i drygt ett par decennier nu, både i studio och live. 

Internet hittar över hundra skivor där mitt namn står, och en sån där musikform får du fan leta efter som jag inte redan har gått och petat i, från Tehosekoitin till Jorma Hynninen. Från Texas Fagot till Nationalbaletten.

På livegig har jag de senaste åren mixat bl.a. Tuure Kilpeläinen, Elastinen, Laura Närhi, Jukka Poika, Emma Salokoski, Soul Captain Band och otaliga andra artister i både första och sista raden. För att inte ens tala om systemdesign och ljudmastering.

Nuförtiden driver jag också min egen Kesthouse-masteringstudio, som du hittar på adressen www.kesthouse.com

Så utifrån det är kompromisslös ljudåtergivning det viktigaste för mig, och jag har jagat den hela mitt vuxna liv. Och ämnet är inte pyttelitet. Bara ingenjörsmässigt pill och en helhetsförståelse för ljudets fysik räcker inte i sig – man måste också ta med psykofysiologi i ekvationen. För i slutändan är människan den största variabeln som slutprodukten ska riktas mot, oavsett om det handlar om själva musiken eller prylen man njuter av musiken med.

Med andra ord: om jag designade ett mikroskopiskt exakt och extremt neutralt par hörlurar åt mig själv, skulle majoriteten av konsumenterna uppleva dem som tråkiga och själlösa. 

Å andra sidan, om man bara jagar känsla i ett par hörlurar och glömmer precisionen och den så kallade vetenskapsbiten, då får man Beats och liknande monster som låter imponerande de första minuterna med sin megaturbobas, men som snabbt bedövar dig med sitt grötiga ljud och sin brist på separation. 

Men vi gav oss inte ut för att göra prydnader, utan jävligt bra och användbara hörlurar. Här fokade vi mest på det väsentliga, alltså lyssningsupplevelsen, och finslipar den inte bara på gehör utan också med noggranna mätningar tills allt sitter perfekt.

Sen skadar det ju inte direkt om hörlurarna dessutom ser bra ut.

Eftersom ingen av oss är löjligt rik var hörlurarna såklart tvungna att vara såna som folk faktiskt har råd med. Guldpläterad kabeldragning och struts-läderkuddar fick stå över den här gången, och vi fokuserade på att hörlurarna helt enkelt är förbannat bra att använda och lyssna med.

Våra första hörlurar som är designade i Finland är snart klara för försäljning ja betatestare runtom i världen har kommit med så hyllande kommentarer att jag har en stark känsla av att vi har överträffat oss själva. Och visst, nästa år och efter det överträffar vi oss själva igen – och ännu bättre.

Det är, hörni, en rätt pinsam känsla när du sätter på någon lurarna och den börjar gråta efter en stund, slänger sina iPhone-öronproppar åt helvete och vägrar sen lämna tillbaka hörlurarna. Och det var bara betaversioner på den tiden. I kid you not!

Första lilla batchen kommer snart upp på förhandsförsäljning, men med tanke på intresset lär den gå åt på en dag. I takt med att vårt hörlursprojekt går framåt slänger vi upp mer info.